Att kramas är ett sätt att umgås!

Jag såg just lemurer på Bolibompa, de gillar tydligen verkligen att kramas. Jag skulle inte ha något emot att krama lite lemurer just nu för detta är en dag av motgångar. Uffe är ju inte till mycket hjälp heller, han vill inte kramas. Sicket kräk!

När tv-utbudet är så magert som mitt är just nu så händer det sig att man (jag alltså) i ren abstinens och desperation tittar på sånt man normalt inte klarar av. Detta är mest av ondo och medför ibland svåra plågor men ibland hittar man oväntat ett guldkorn i gödselhögen, som ovan nämnda lemurögonblick. Häromdagen såg jag också ett landets antagligen coolaste barn, gissningsvis 2-3 år och fullkomligt besatt av lastbilar. Det bästa av allt var ändå namnet på ungen; Brynolf! Vad sägs om det namnet, bättre än Mys-Björn eller vad!?